hedvig gustafsson

Tvåtusensexton

2016 har varit ett år av lärdom för mig. Utvecklats ännu mer som person och börjar känna mig mer bekväm i mig själv för varje dag. Alla som står mig nära har nog märkt det. Jag vet min värdighet, sätter folk till svars för deras handlade och försöker att prioritera mitt egna välmående i första hand.

I januari gjorde jag och mitt ex slut och det kan vara det absolut bästa jag gjort för mig själv i år. Det var startskottet till att bara fokusera på sig själv då jag hade varit riktigt nere i en längre period. Praktiserade även på Subway som jag sedan fick jobb på och fortfarande är min arbetsplats. Jag började träna flera gånger i veckan och tog även kontakt med psykologmottagningen i Örebro. Även fast allt kändes lite bättre ville jag få hjälp i förebyggande syfte, så jag aldrig mer skulle må som jag gjort.

I början av april åkte jag till Spanien, Fuengirola tillsammans med Lili och Anna. Vi hälsade på Anh och Olivia som då bodde där. Det värsta med den resan var att jag och Lili åkte dit med feber och dödsförkylda, men annars var det mysigt. Vi åt på restauranger, låg uppe och pratade hela nätterna och shoppade.

 

Jag har träffat idioter, lärt mig av mina misstag men aldrig riktigt ångrat något. För det känns bara dumt att älta saker som är gjort, bättre att se det som en läxa. Tar bara med mig en sak från 2016 som jag på riktigt har ångest över, jag gjorde något jag absolut inte ville. Men det är inte jag som egentligen ska skämmas eller må dåligt över det, finns bara en som borde och det är inte jag.

Jag blev 20, vi firade mig med god mat och bubbel. Körde roliga lekar med ballonger och beerpong på min trädgård.

Under året besökte jag även Sofia i Växjö, hon var även här i Örebro, jag åkte även till Stockholm då Olivia och Anh flyttade dit under sommaren. Var på Gröna lund och Mall of Scandinavia. Var i Karlstad och besökte Stephanie som flyttat dit för att plugga. Året har bestått av en hel del resandes då alla skiljde sig åt efter gymnasiet.

Har även packat ner mycket i flyttkartonger då jag februari 2017 kommer att flytta till egen lägenhet. I juli tog jag och Fanny bussen till Ullared för att shoppa inredning.

I början av augusti åkte jag till Stockholm och mötte upp Anh som fortfarande bodde där. Vi hade VIP-biljetter till Weekend festival på Östermalms IP. Hade en grym helg, förfestade i svit med några äldre killar vi inte kände, körde beerpong på balkongen och bara dansade och sjöng hela kvällen och natten. Vann även en tävling och träffade Tungevaag och Raaban backstage under festivalen.

I september fick jag tid hos psykologmottagningen och slutade gå dit i slutet av december. Har lärt mig så otroligt mycket om mig själv och fortsätter även utmana mig för att bli ett bättre jag. Det gäller att finna lycka i sig själv för att må bra. Ingen annan kan rädda dig, det låter så klyschigt men det är inte bra att börja älska någon annan förrän man älskar sig själv. För du kommer bara förstöra relationen om du är osäker i dig själv.

Började även den månaden planera överraskningsfest åt en av mina närmsta vänner som var i USA i ett år. En kväll blev jag upphämtad i Audi TT och åkte på streetrace, det kändes precis som på film. Veckan efter åkte jag till Göteborg i sällskap med tre andra, på kvällen åt vi på en mysig tapasbar och drack Sangria. Dagen därpå var det tänkt att vi skulle ha en heldag på Liseberg men det slutade på akuten för min del. Spydde flera gånger för mina extrema smärtor, bara det i sig var läskigt då jag inte kräkts sedan jag typ var 5 år gammal. När jag kom till Sahlgrenska fick jag flera morfinsprutor. Jag kräktes igen två gånger vid skiktröntgen och mina två stora fobier är nästan borta efter den hemska sjukhusveckan i Göteborg. Kände mig så otroligt ensam, att bli väckt två gånger om natten och vid kl. 06.00 behöva vakna för att göra det jag hatar mest i världen, ta blodprov. Som grädden på moset fick jag inte äta fast föda på fem dagar. Jag fastade alltså i fem dagar och rasade i vikt. Grät så mycket, för jag aldrig fick komma hem.. Pappa var den enda som var hos mig, några timmar om dagen. Dock mötte jag många trevliga sköterskor som tröstade mig när jag var ledsen, satte upp mitt hår och jag tryckte på den röda hjälp-knappen för det minsta lilla. Det visade sig att jag hade magsår och läkaren sa att det var riktigt illa. Hade ett infektionsvärde på 200 när det normalt bör ligga under 5. Det pratades om operation om jag inte svarade bra på intravenöst antibiotika. Var så rädd.. Men slutet gott, åt en antibiotikakur på en vecka efteråt och fortsätter än idag med syrahämmande tabletter. Var sjukskriven i en halv månad, men nu är det bra. Ska göra en gastroskopiundersökning i februari eller mars har jag för mig, då man inte kunde gå ner med kamera i magen förut då jag hade ett sår.

Den 29 september kom Linnéa hem från USA och dagen efter jag kom hem från sjukhuset så åkte jag hem till hennes föräldrar och planerade överraskningsfesten jag ville ordna för henne. För att hon skulle känna sig välkommen och älskad. Vet faktiskt inte hur jag orkade, för allt snurrade mest i mitt huvud och jag mådde sjukt illa av antibiotikatabletterna. Men motivationen var väl att se sin vän hur glad som helst när hon blev överraskad av sina närmsta vänner. Fredagen kom och överraskningsfesten höll rum, hon anade ingenting. Det blev en så lyckad kväll och hon kunde inte sluta tacka mig flera dagar efteråt.

I början av oktober åkte jag till London med Sofia, veckan bestod av mycket shopping och turistande. Besökte även mitt kusinbarn som flyttat dit för att plugga och min kusin som börjat jobba där. Vi testade även på utelivet och hade den sjukaste utgången detta år. Vi hade kontakt med en promoter, blev bjudna på drinkar hela kvällen/natten, rullade runt i bollhav, tog bilder i photobooth och det var en riktig show hela kvällen med cirkustema.

I början av november började jag träffa en kille, som jag nu i skrivande stund 2017-01-11 fortfarande träffar. Imorgon har vi träffats/dejtat i två månader, allt känns så bra. Känner verkligen ingen stress, vi får se vad saker och ting leder till. Förut handlade allt om att jag bara behövde ha någon som fyllde ett tomrum. Nu är det fyllt av mig själv, min familj och mina underbara vänner. Nu nöjer jag mig inte med något halvdant, bara den bästa förtjänar mig. Dagen innan julafton åt vi på Pinchos, han sov hos mig och vaknade på julaftonsmorgonen bredvid honom. Fick en julklapp av honom och jag fixade frukost på sängen åt oss. Förväntade mig verkligen ingenting från honom och det var den finaste presenten jag någonsin fått av en kille, just för jag inte alls visste om att jag skulle få något. Den absolut bästa julklappen 2016, älskar överraskningar små som stora. En blombukett kan göra min dag, det gäller bara att göra de små gulliga gesterna i livet och visa sin uppskattning till nära och kära. 

I december var jag även i Stockholm med min tjejkompisar, förfestade i en svit hos några killar från Örebro och sedan drog till Café Opera. Blev en riktigt lyckad kväll, förutom att jag på Kungsträdgården ramlade på isen och slog i ansiktet och ena skinkan haha!

Nyårsafton kom och allt blev så lyckat då jag var med mina närmsta vänner, bara dansade och körde roliga dryckeslekar. Vid tolvslagen befann vi oss vid slottet och Linnéa blev min nyårskyss. Efter det mötte jag upp killen jag träffar, vi köpte med oss mat från Subway, hälsade på mina kollegor och gick vidare till Elias. Sedan vidare hem till Anna som hade fest, därefter smällde de ännu mer raketer och natten blev ganska lång.

Jag tar med mig så otroligt mycket detta år, nya vänner och nya erfarenheter. Jag kan inget annat än tacka mina vänner hundra gånger om för de finns i mitt liv, vad vore jag utan er? Ingenting. Har varit singel i över ett år och bara fokuserat på mig själv. Jag vet exakt vad jag är värd och är inte värd annat än att bli behandlad med respekt.

Har inte några speciella nyårslöften så som att sluta äta godis, börja träna eller sluta röka. Däremot har jag lovat mig själv att alltid prioritera mig själv i första hand, ha tålamod för bättre saker alltid kommer, göra allt för min egna skull och hålla mig borta från människor som får mig att känna att jag är svår att älska.

Nu blickar jag fram emot vad 2017 har att erbjuda, redan i februari kommer saker hända som jag gått och längtat efter i två års tid. Fifty shades darker kommer på bio och jag får nycklarna till min alldeles egna lägenhet. Åker även på skidsemester till Åre i en vecka under februari månad.

2017, jag är redo.

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas